Q/A - Söka jobb

Q/A / Permalink / 1
 
Blir så glad varje gång när det trillar in frågor och jag försöker givetvis svara så gott jag kan, utifrån egna upplevelser och erfarenheter.
 
En butik sökte personal och ville att man gärna kom in med cv o personligt brev direkt till butiken, vilket jag gjorde. Så det jag nu undrar över, ska jag vänta och se ifall de hör av sig till mig och erbjuder mig jobbet? Eller ska man höra av sig till de? och isåfall säga vad?
 
Bra!
Det bästa om man har möjlighet är ALLTID att gå in direkt till butiken med CV, skaka hand och presentera sig. För att du inte ska bli en i mängden så är återkoppling alltid något som sticker ut. Behöver inte vara en novell (du har ju redan lämnat CV + personligt brev) utan bara något casual i stil med "Hej, är som sagt väldigt intresserad av den här tjänsten och skulle önska att få komma in på en liten intervju om det är möjligt. För att berätta mer om mig själv och visa vem jag är." Jag vet inte om de sa när du skulle få höra något, om inte kan du fråga det i samma meddelande! Man får ha lite känsla helt enkelt, i vissa fall kanske det finns tillfälle att erbjuda sig att komma in och provjobba. Jag brukar säga att jag körde hundtricket när jag fick mitt första heltidsjobb, förvisso gjorde jag det..skämt och sido. Försök klicka på ett personligt plan - det är bra både för att få en egen känsla för arbetsplatsen men också för att arbetsgivaren ska känna att de vill ha en person som du i sin besättning. 
 
Under alla år jag jobbat har jag sett så OTROLIGT många CV:n som slängts rakt ner i papperskorgen. Min erfarenhet är: Gör man inte ett intryck så hamnar man i papperskorgen (eller i en hög med andra CV:n som de aldrig orkar titta igenom). Kanske låter helt obefogat men, i synnerhet, inom handels kommer det in CV:n var och varannan dag. Den värsta sorten är den som kommer in med en plastficka full av CV - visar direkt på att personen går runt och delar ut till alla arbetsplatser och det vill ju inte arbetsgivaren se. I en butik vill man ha en människa som är framåt och därför kan personlighet många gånger gå framför kompetens - tryck på varför just du skulle passa i just den här butiken.
 
Slutligen, några konkreta tips:
  • Om du inte talat med chefen/den som tillsätter tjänsten - gör det!
  • Be om deras tid, en pratstund/intervju - då får du chansen att klicka med din arbetsgivare och de får en bättre bild av dig som person, visar att du är framåt och verkligen vill ha jobbet.
  • Var inte för påträngande, ha respekt för dig själv och din arbetsgivare.
  • Var dig själv, låt dem lära känna dig och visa att du vill!
  • Ge dem en anledning att tänka på dig en extra gång.

Men jag ville gå längre än så och hamna bland molnen

BY SANDRA, Q/A / Permalink / 0
Denna bild fotade jag uppe i Katarinahissen, Stockholm
 
Många har frågat mig om jag ångrat mig. Ångrat att jag gav upp Stockholmsdrömmen. Ångrat att jag tog lån och köpte en lägenhet med mitt ex. Ångrat att jag är där jag är idag. 
 
Det slog mig idag när jag pratade med mamma i telefon och hon hyllade både mig och mitt ex för att vi har en sådan bra kontakt idag och verkligen kan prata om allt. Att vi pratar och planerar om hur och när vi ska sälja vår lägenhet för att vara mest strategiska. Nej jag ångrar ingenting. Vi var överens om att vi köpte lägenheten som en investering, skrev direkt kontrakt mellan varandra så det har aldrig varit några konstigheter. Vi äger allting lika mycket tillsammans och kommer lösa det på samma sätt så att båda får ut lika mycket. Det känns ganska bra att lägenheten ökat en halv miljon på ett halvår! Värmer i en students hjärta. 
 
Stockholmsdrömmen. Ja jag tänker tillbaka på slutet av sommaren när jag gick på bröllop. Jag träffade mina kompisar från gymnasiet som idag bor i Umeå precis som jag. De frågade direkt "Var ska du nu, ska du tillbaka till Umeå eller?". Båda dem och även många andra i min närhet har tagit för givet att jag ska ta mitt pick och pack och dra. Det är väl också det jag själv trodde att jag skulle göra, i ärlighetens namn. Det har varit och är en lång process. Att acceptera att stanna, att acceptera att inte springa från sådant som är lite jobbigt. Varannan dag vill jag packa mina väskor och söka utbildning på annan ort, resa utomlands, skaffa ett jobb, bara försvinna. En annan dag vill jag bara mysa ner mig i min stora soffa med en kopp te, köpa nya ljus och måla om den fula väggen i sovrummet. Jag kommer alltid ha stora planer och jag sitter inte fast någonstans. Just nu är jag precis där jag ska vara. Skola, jobb, träning, hundar, kompisar och en egen lägenhet - jag har alla delarna. Jag ser möjligheter för förändring inom både jobb och skola. Aldrig nöjd nej, men visst är det bra att landa ibland. Och är det inte underbart när man kan ha en bunke med orullad chokladbollssmet stående i kylen, det är ju bara jag som ska äta från den ;)
 

Q/A - VAD HAR JAG GJORT I LIVET?

Q/A / Permalink / 0

 
De skulle vara kul att läsa en kort sammanfattning om dig och ditt liv hitills, du verkar ha många bollar i luften nu och även tidigare. Vad har du jobbat och studerat med tidigare? Kul med lite motivation!
 
Jag tycker det kan vara roligt att se tillbaka på mitt liv för att inse hur mycket jag gjort.
Det mesta startade redan på högstadiet då jag fick mitt första extrajobb från min praoplats i åttan vilket var på en barnklädesbutik. Jag jobbade på söndagar, spelade innebandy i damlaget och hade väldigt lätt för mig i skolan. Kalix har aldrig känts som mitt hem trots att jag bott där under största delen av mitt liv (6 år till 15 år). Har alltid velat göra mer än jag kunnat för att jag varit för liten, alltid haft många idéer. När jag började nian bestämde jag mig för att söka gymnasium på en annan ort. Jag hade innan nian varit en hel sommar i Finland och krigat ihop pengar för att köpa en egen hund. Jag åkte ner till Stockholm och gjorde min största affär hittils i den åldern. Wilma blev äntligen min och en påfrestande vinter satte igång med slutbetyg och valp. Jag ville gå det värsta och bästa så jag gjorde ett intagningsprov och kom in på mattespets i Luleå. Naturvetenskapsprogrammet + matematik A-E, matematik diskret och breddningskurser. Dessutom fick vi möjlighet att läsa matematik på universitetsnivå i 3:an. Så ja, utbildningen var den värsta och bästa. Kompakta scheman, långa dagar. Jag hade tur att jag hade min dåvarande pojkvän som stöttade mig och alltid fanns där. 
 
I början av gymnasiet slutade jag med innebandyn eftersom det inte gick att pendla. Jag började istället leta mig till gruppträningen och gymmet. Tränade och tävlade agility med Wilma. Extrajobbade på COOP Arena och även vissa söndagar på klädesaffär i Kalix. Ett föredrag för 40 stycken av Luleås chefer ledde till att jag fick ett sommarjobb på Tekniska förvaltningen i Luleå. Det var mycket prestige att ha ett eget kontor och jobba med sommarjobbare och fastanställda som var eller skulle bli civilingenjörer. Jag lärde mig mycket. Gjorde även mitt projektarbete där och skapade en databas för inflödande trafik i Luleå stad. Någonstans under andra året gjorde jag slut med min dåvarande pojkvän. Inte för att jag inte var kär utan för att jag kände att jag missat ett viktigt steg i mitt liv. Jag kände mig beroende av honom och ville hitta mig själv. Jag satsade på skolan även fast jag kände mig malplacerad i diskussionerna om svarta hål. Jag satsade på träning, jobb och Wilma. Gick ut med sjukt bra betyg och hade alla dörrar öppna, precis som jag planerat. Ett enda litet problem: Jag visste inte vad jag ville göra. Kom in på Handelshögskolan i Stockholm men tackade nej. För första gången i mitt liv satte jag mig ner och började göra en lista på vad jag egentligen ville. 
 
Först upp på listan var en önskan om att bli instruktör. Jag hade aktivt gått på gruppträningspass under lite mer än två år utan avbrott och avgudade instruktörerna. Kunde verkligen relatera mig själv med den rollen. Alla i min klass hade flyttat iväg för att bli civilingenjörer eller läkare, det kändes verkligen så, och när det väl kom till kritan ville jag varken eller. Jag var spyless på matematik, fysik och även om jag verkligen skulle tycka läkare är coolt så står jag inte ut med sprutor. Jag hade under hela tredje året bott tillsammans med min diabetiker till bror som jag flyttade ihop med i en trea då han kom till Luleå för att spela hockey och plugga. Det kändes så konstigt att inte sticka iväg efter studenten, det hade varit min plan i tre års tid. Stockholmsdrömmen. 
 
Jag läste JÖKEN för fastighetsmäklare samtidigt som jag fick ett heltidsjobb på en skoaffär. Jag utbildade mig till instruktör och blev anställd på Sensia/Hermelinen. Köpte lilla Vera. Uppfyllde drömmar som jag hade just där och då. På träningsanläggningen träffade jag min nuvarande sambo. Jag trivdes som fisken i vattnet på migg jobb. Min chef var min förebild både som privatperson och butikschef. Jag fick mycket ansvar. Hon fick missfall vilket gjorde att jag fick steppa upp på hennes position under en kort period. Jag insåg att livet är så mycket mer än att plugga och tjäna pengar. Jag lärde mig njuta och jag lärde mig att ta vara på de små saker som gör mig lycklig snarare än att stressa efter nya kickar hela tiden. Under mina tre år i Luleå hann jag bygga upp ett helt nytt nätverk, jag formades som person och växte något fruktansvärt mycket! Jag hade aldrig ens haft tankar på att flytta till Umeå men jag visste att jag ville studera vidare och jag hade insett hur viktigt mitt liv på sidan om är. Jag ville inte bli en fattig student, ville inte bo i korridor eller räkna korvören för att överleva. Jag ville fortsätta instruera, utbilda mig mera och jag ville även fortsätta tävla med mina hundar. 
 
Så nu sitter jag här i Umeå. Lustigt nog har jag mina bästa vänner från Kalix här och även en massa nya vänner både i skolan och utanför som jag värdesätter högt. Ingen helg är den andra lik. Vi bor i en nybyggd lägenhet där vi själva valt alla tillval (toppar listan av de största investeringarna hittils). Jag har hyresgäster i en annan lägenhet här i Umeå och extrajobbar en del på skoaffär bara för att jag älskar att sälja skor. Jag älskar att kunna cykla överallt även om vi har bil. Jag studerar till civilekonom med inriktning mot service management (design och beteendevetenskap) - passar min personlighet som handen i handsken. Det har gått relativt enkelt hittills eftersom jag har så otroligt mycket erfarenhet från att ha jobbat men det ger mig också utrymme till att göra arbeten riktigt bra och jag känner mig intresserad av de kurser jag läser om man jämför med gymnasietiden. Jag tränar och tävlar med både Vera och Wilma. Jag har startat ett företag för ögonfransförlängning. Jobbar på Sveriges största träningsanläggning IKSU där jag håller i BODYPUMP, CXWORX och Core Control. Jag vet inte om jag kan säga att saker och ting börjar falla på plats. Det är fortfarande många mål jag har att uppfylla men jag är också nöjd med min vardag som den är. "Sandra, du kan inte hålla fast vid tron om att det är grönare på andra sidan, för det är det inte - jag vet" - så sa min chef till mig och det tänker jag på många gånger. Idag är jag en målmedveten men lugn Sandra. Jag ser fram emot vad sommaren har att erbjuda, jag har slängt upp några nya bollar i luften.
Till top