Hemmafixare

/ kähler / Permalink / 0

Det värsta med att plugga är hur lätt man har att börja sysselsätta sig med annat än just plugg. Om motivationden var i botten inför förra tentaplugget så kan man ana att jag ramlat genom ett litet hål som fanns nere på botten - Så tungt känns detta, visserligen sista, moment av Nationalekonomin. Jag är så less bara, funderar på allt annat jag vill göra istället för Nek. Har så mycket tankar kring inredning att huvudet sprängs. Vill få klart gästrummet helst nyss, just nu står det en tvättställning och ett skrivbord där inne - inget annat. Hoppas att A ska orka lista i helgen och följa med mig på jakt efter en bäddsoffa.
 
Och min älskade, han är så trött och sliten så jag vet inte vad. Något som jag vet är att mina mäklardrömmar dör en efter en när jag ser honom såhär..jag antar att det är så det blir när man ska kriga uppe på toppen. Alla jobb har verkligen sina för- och nackdelar. Just nu är det så mycket som pågår på sidan om också med Vera som är sjuk, bilbyte, hemmafix (bla. kök, gästrum som ska färdigställas), takbyte på huset (som A är involverad i), kompisar som ska komma på besök (därav måste gästisen bli klar) och planer inför våra sommarledigheter som ska försöka klicka (Lillebrors student, golfresor, fiskeresor, Prag och eventuell roadtrip med vänner). Jag är van att vara den drivande och den som vill mycket men ofta i vårt förhållande får jag vara den som bromsar. Varje kväll får jag försöka övertyga honom om att kroppen kanske behöver vila istället för att stressa iväg till träning efter en lång arbetsdag, bara för att han har ångest över att inte ha tränat. Har sagt att det bara är att släppa allt med hemmet och andra aktiviteter. För även om vi båda vill få det klart så står det ju där det står, det löser sig. Viktigast är att prioritera och lyssnar på sin kropp. 
 
Jag undrar ganska ofta hur det hade varit att leva med någon annan med samma yrke som A. Själv hade jag nog inte varit den som stigit över tröskeln hemma kl. 19 på kvällen (när man börjat jobbet supertidigt) med världens bredaste energigivande leende och en röst full av entusiasm "ÅÅÅÅH ÄNTLIGEN HEMMA, DET HÄR HAR JAG LÄNGTAT EFTER!!" och så lyfter han upp mig och pussar på mig. Är det något jag uppskattar hos honom så är det denna alltid så optimistiska sida, alltid nära till skratt, alltid varm. 
 
Ta hand om varandra ♡
 
Till top