Din alltid alltid

/ Permalink / 0

Såhär ser Wilma ut när jag kör bil :)

Har varit en rolig dag men jag är alldeles slut! Har kajkat runt som jag vet inte vad..

Norrbottens lucia 2012

/ Permalink / 3
 
Det har varit en hemskt påfrestande dag även om den bara spenderats i ett fikarum. Riktigt jobbigt har det varit.
 
I onsdags ringde en man till mig och sa att jag var en av de tjugo som blivit uttagna till Norrbottens lucia. Jag började pussla ihop i mitt huvud hur det hade kunnat gå till och vad som skulle hända innan jag ens sa något. Det är min mamma som anmält mig och jag vet att det är mycket för tant Karins skull också. Är det någon som vill se mig som lucia så är det hon. Hur som helst så sa mannen att jag skulle behöva befinna mig i Luleå nu på lördag (idag) och jag tvekade, mumlade att jag åker till Stockholm på fredag. "Det är ditt val Sandra, inga förhastade slutsatser för det är bara tio som går vidare". Han ville att jag skulle ringa upp när jag tänkt på det. Det är en chans som kanske kommer en gång i livet. Klart jag ska vara med.
 
Så idag, dagen D. Jag har varit så glad över att bara bli uttagen men jag har ändå inte velat berätta det då hälften av alla uttagna skulle bort. Det absolut värsta var att det kändes som att vi alla som satt i det där fikarummet på mediahuset skulle vara med. Jag var inte nervös när jag körde dit. Kom jag med så skulle jag vara en av de tio och det ville jag givetvis men jag visste också att det kommer kräva mycket av den tid som jag inte har. Jag skulle få boka av bruncher, jobb och andra aktiviteter för att mina helger skulle vara upptagna. Skulle jag inte gå vidare så skulle jag tjäna pengar istället vilket bara är positivt. Man får verkligen anpassa sitt liv efter lucia om man blir uttagen till något sådant här. Ett bra exempel är en tjej som imorse blev hemskickad bara för att hon skulle resa bort nästa helg.
 
Från 10.00 till 15.00 satt vi i fikarummet. De andra tjejerna var fantastiska, vi klickade bra och hade mycket att prata om så att tiden sprang iväg. En efter en gick man in för intervju i kanske 10 minuter. Jag var nästan sist och vid den tidpunkten hade jag haft vågor av nervositet och var bara trött och less. Inte för att inte nervositetet bubblade upp igen när man satt inför juryn, de var sju, och skulle berätta om sig själv samt sjunga en snutt. Efter att alla intervjuats så tog det en halvtimme innan de bestämt sig. Trodde verkligen inte att jag skulle bli nervös igen men det blev jag. Det spelade ju ingen roll egentligen. Att vara en av de tjugo som valts ut är stort och det hade varit en rolig dag med de andra tjejerna.
 
När det ropats upp åtta namn så stod jag och Sara (vars tvillingsyster redan ropats upp) som stolpar. Vi tittade på de färdiga som stod vid fönstret. Shit vad kul de kommer ha, tänkte jag. "Nu är det alltså bara två som återstår". Så ropade de upp mitt namn och därefter Saras. Märkte att jag började andas igen och kände hur mycket jag faktiskt ville vara med. Vi blev så glada. De tackade resten som varit med och de gick hem. Kvar blev vi tio och jag vet inte hur många gånger vi nämnde hur kul vi ska ha. Det kommer bli lyckat. Ett roligt äventyr.
 
Redan imorgon väntar sånglektion, vi ska mäta oss hos skräddaren och fotograferas. Är så taggad! Efter det åker jag ner till Stockholm.

Gud

/ Permalink / 0

Ligger här och ber med mina fötter inför en lyckad morgondag. Väntar på bror så vi kan åka till Exotic och käka, jag svälter.

Till top