Dags att börja må bra

/ Permalink / 17


Jag fattar inte varför man glömmer bort sig själv och inbillar sig att man inte behöver göra något för sitt välmående. Jag minns att jag hade en annan energi och glädje när jag traskade till och från TC under högstadiet. Liksom när jag spelade innebandy innan det. När jag flyttade var det självklart att jag skulle fortsätta min träning på det som motsvarade TC i min nya stad, i detta fall inpuls, men det glömdes bort någonstans. Det glömdes bort när skolan tog över mitt liv om man får låta så dramatisk och då tänker man inte att träning ska lätta upp utan snarare tynga ner eftersom man redan har nog att göra. Så är det ju inte, man måste må bra inombords för att prestera bra och den varningslampan har blinkat nog så länge nu.

Jag kan inte fortsätta som jag gör nu (vakna-ut med wilma-iväg till skolan-komma hem-dö-äta-ut med wilma-sova). Wilmas promenader har varit min räddning för att inte helt stänga in mig i lägenheten tillsammans med mina bästa vänner skolböckerna. Jag tror jag behöver träningsrutiner, göra något annat (roligt) efter skolan innan jag sätter mig med böckerna hemma. Jag behöver också börja äta. Som det är just nu äter jag ett ordentligt mål om dagen och det är middag, tack vare min sambo. Jag strävar alltså mot bättre sinnesstämning och aptit.

Taggad till tusen!

Fotboll ikväll

/ Permalink / 4


Idag har jag jag gjort allt för att finna julkänsla. Redan imorgon är det första advent och jag kan inte greppa det! Nu ska jag iväg för att se fotboll, det är ju sånt man gör. Puss!

And even though it kills me

/ Permalink / 11


Jag har tagit ett steg ut ur mig själv, jag visste inte att man kunde göra så? Coolt! Känns som att jag står och tittar på mig själv hela dagarna. Medan det ena jaget inte orkar så sköter det andra jaget det som måste göras. Idag skrev jag prov i kemi till exempel. Och nu efteråt kommer jag inte ihåg någonting! Som att jag bara skrev allt utan att tänka. Gryymt! När jag stiger upp äter jag frukost för att jag måste, inte för att jag vill och det smakar ingenting. Tar mig till skolan per automatik, lyssnar aktivt men det känns som att jag är någon annanstans. Jag har varit i det här tillståndet tidigare. Det blir för mycket att jag slår av allt som kallas känslor. Känner ingenting och det är ju lika bra, jag har inte tid med att känslorna tar över mitt liv. Eller är känslorna mitt liv? I så fall får livet vänta, jag har viktigare saker att koncentrera mig på. Koncentrerar jag mig ens? Det vet jag inte för jag har ju tagit ett steg ur min kropp! Det är svårt att förklara men jag tycker det är himla intressant, som att man är helt tom. Jag tror att det blir såhär för att man handskas med för mycket på en och samma gång.

Okej jag fick just höra att det nya friends by bo's-caféet haft tårtbuffé under tiden jag hade skola idag, och det kändes i hjärtat. "Obegränsat med tårta och kaffe för typ 50 spänn" -Ja. Det gjorde ont.
Till top